Depression kan terapeuten hjälpa dig med…

Jag befinner mig i en situation i livet som håller mig kvar i mörkret. Från morgon till kväll och även under de sömnlösa nätterna handlar min kamp om att sopa bort ångesten som har kletat sig fast på min kropp. Livet känns meningslöst, för jag hittar ingen mening att vilja fortsätta. Jag andas för andras skull. Jag blir glad för andras skull. Själv, befinner jag mig i mitt apatiska dunkla rum med en stor klump i halsen som är redo att brista när som helst. Ibland gör den det och då känns Niagarafallen ynkligt. När flodvågen passerat är livet som vanligt igen. Samma tomhet. Oförmåga att finna andra vägar. Jag är fast i gränden. Jag känner mig som en liten myra som rusar fram och tillbaka i gränden, för undvika att bli nertrampad av elefantfötter.

Att blicka bakåt är något man ska undvika om man vill utvecklas och komma framåt, men det är lätt att bli sentimental när man tänker på det förflutna. När man inser hur det hade kunnat bli om man hade gjort annorlunda då, kan man bli arg på både sig själv och livet. Nu går det ju inte att göra något åt det.

Om något ska ändras, är det nuet och inför framtiden. En depression kan man få hjälp med om man behöver programmera om sina tankar så att man lär sig att bortprioritera det som inte är viktigt, men det går inte att prioritera bort verkligheten. Min verklighet.

Jag är i grund och botten en positiv människa, med en otrolig envishet och kraft, att kämpa med svett och tårar för komma dit jag vill. Men för min verklighet räcker inte det.