Tidshjälpmedel (Smartphone) – Handi Defy+

I förra inlägget skrev jag om min besvikelse över Handi Defy+ som jag fick prova under en tid. Även om den inte passar mina behov kan den säkert vara till stor hjälp för andra med kognitiva svårigheter. Jag har inte gjort någon djupdykning i den anpassade mjukvaran, men å andra sidan finns det inte så mycket att rota i heller och det är det som är poängen. Det ska vara enkla menyer med få valmöjligheter. Att inte ha så många alternativ att välja mellan innebär att den fyller sitt syfte redan från början, eftersom man slipper slösa en massa tid på att utforska och ändra i mobilen.

Min allra första reaktion när jag öppnade kartongen och plockade ut tillbehören var varför de skickade med ett headset överhuvudtaget. De har ersatt den uråldriga metoden xT9 med QWERTY tangentbord, men behåller hörlurar från stenåldern. Ni vet de där hårda runda som inte alls formar sig efter örat, utan i stället ger skavsår. Skulle det vara ett bra alternativ för en person med NPF som tycker att kläder på kroppen irriterar?

Visserligen är det kanske ingen förmögenhet att betala några hundralappar för ett par ordentliga hörlurar, men för en smartphone på drygt femtontusen borde man kunna förvänta sig att det redan ingår. Dessutom är det en mobil som är särskilt anpassad för personer med t.ex. NPF och att då utesluta ett användarvänligt tillbehör rimmar dåligt.

En sak som jag dock blev frälst i är att man markerar med en knapptryckning och startar applikationer först med ett andra tryck. Tänk hur många gånger jag har råkat snudda vid en applikation och sedan otåligt varit tvungen att vänta på att kunna avsluta den igen. Det har ofta drivit mig till vansinne. Att slippa riskera detta är värt mycket!

För övrigt är jag inte speciellt imponerad av funktionerna, inte heller kalendern som enligt arbetsterapeuten skulle vara enormt bra. Den fyller givetvis sitt syfte och enkelheten gör det lätt att hantera aktiviteter, men det finns inte mycket som gör den bättre än andra alternativ som finns på marknaden. Att man kan koppla t ex checklistor eller andra applikationer till en händelse är nog det enda som höjer poängen. Dessa poäng förloras dock snabbt på grund av det som i stället saknas.

Mina tidigare telefoner har jag huvudsakligen använt som tidshjälpmedel och den allra viktigaste funktionen har varit möjligheten att ställa in flera påminnelser med olika intervaller för samma händelse. Denna finess som finns på de flesta moderna mobiler i dag, är borttagen från en telefon som ska användas som hjälpmedel. Hur smart är det på en skala?

Enda sättet att lösa detta på är att skapa flera poster för samma händelse. Det blir onödigt jobbigt och skapar i alla fall kaos för mig. Jag som trodde att ett hjälpmedel skulle underlätta för brukaren och inte bli mer komplicerat.

Slutligen kommer jag till priset som är på tok för dyrt för en mobiltelefon som kostar ca 2000 kronor ute i handeln. Anledningen till den höga kostnaden är mjukvaran. Är den verkligen värd nästan fjortontusen kronor? Efter min genomgång är jag ytterst tveksam till det. Om alla brukare i stället fick sextontusen i kontanter för att själva köpa en mobil som passar deras behov, skulle pengarna räcka till mer. Om brukaren skulle behöva hjälp med att göra inställningar vid köpet, får de hjälp av försäljaren. Vid mer avancerade inställningar som är mer tidskrävande skulle de med största sannolikhet fixa det också för en rimlig summa. Fortfarande betydligt billigare än Handi Defy+.

Vad säger det övriga folket om detta? Är det inte bättre att kapa kostnaderna med två tredjedelar och låta brukaren själv göra sitt inköp? Alla vinner på det. Det blir en mycket mindre kostnad för skattebetalarna och brukaren får tillbaka sin rätt till valfrihet.

Slutsummering

Fördelar

• Bättre överblick med mindre information.
• Färre valmöjligheter förenklar inställningar.
• Enkeltryckning för att markera och dubbeltryckning för att starta applikationer.
• Möjligheten att koppla applikationer till kalendern, t ex checklistor.

Nackdelar

• Påminnelser vid olika intervaller saknas.
• xT9 saknas.
• Inget användarvänligt headset.
• Priset: 15810 kronor.

Hjälpmedel och teknikens inveckling

 

För ett tag sedan fick jag en mobil med Handi-programvaran av min arbetsterapeut. Jag skulle ha den i några veckor för att se om det var något för mig, men jag kunde snabbt konstatera att så inte var fallet. Det allra viktigaste saknades. Nämligen xT9, ett 3×3 tangentbord som jag har använt sedan funktionen kom. Utan det, är telefonen obrukbar för mig.

”Du får lära dig att använda ett QWERTY-tangentbord!” får jag höra andra säga, när jag enligt dem klamrar mig fast vid en uråldrig metod. Om det bara hade handlat om att lära om, hade det inte varit svårt.
Problemet är att mina fingrar inte klarar av att pricka rätt på de pyttesmå tangenterna och det är inget som jag vänjer mig vid. Den ”smarta” telefonen fungerar helt enkelt inte och måste lämnas tillbaka.

På egen hand har jag införskaffat en Samsung Galaxy S2 som jag har använt ett tag. Även om den har en något större skärm än Motorolan jag testade, är QWERTY-tangentbordet ändå för litet. Fast det gjorde inget. Den har ändå fungerat på mitt antika vis. Tack och lov!

I går var sambon ivrig med att jag skulle uppdatera min mobilen. Det hade visst kommit en ny ”spännande” uppdatering. ”Jag vill se hur det ser ut!” sa han när jag undrade varför han var så angelägen.

För mig är det obegripligt att han insisterar på att jag ska uppdatera min telefon. Det kan väl knappast ha någon betydelse för honom?

Att stressas till att göra något är heller inte min grej. Först vill jag kontrollera vad det innebär, vilka problem som kan uppstå och säkerhetskopiera viktig data. Framförallt mina anteckningar.

Även om han aldrig tvingar mig att göra något, har han svårt att förstå min försiktighet. ”Men vad kan hända? Det funkade på min och Lars på jobbet uppdaterade sin utan problem!” fyllde han på med i hopp om att jag skulle ändra mig. Antagligen är det den aspiga analytikern som tar ledningen framför min impulsiva ADHD i sådana lägen. Kanske är det även en intuition? Vilket fall som helst är mitt logiska och analytiska jag, något som jag gillar. Åtminstone för det mesta.

Eftersom jag hade en del skrivmaterial att ta reda på, var jag fast besluten med att allt skulle överföras till datorn innan jag vågade mig på den riskfyllda processen att uppdatera mobilen till Android 4.1.2. När jag hade säkerhetskopierat min texter, gjorde jag slutligen den efterfrågade ”optimeringen”. Då hände det som jag hade oroat mig för. Alla anteckningsblad med viktiga texter var borta. Inte ett spår av dem. Å andra sidan fanns de på datorn nu, så jag kunde lugnt pusta ut. Eller?

Nja, riktigt så enkelt var det inte. Alla skärmar med applikationer hade återställts till fabriksinställningar. Nu fanns det kanske sexton olika skärmar totalt att bläddra igenom för att hitta en applikation och på varje sida fanns det ungefär tjugo helt olika program utspritt. Och jag som hade bemödat mig med att organisera allt till en hanterbar miljö.

Innan hade jag bara några fåtal sidor och jag hade placerat de flesta applikationerna i kategoriserade mappar. Dessutom hade jag avinstallerat de som var onödiga och nu var de alltså tillbaka, i en enda röra. Suck!

Frustrationen lade sig till slut. Det är väl inte hela världen att ägna några timmar att ordna allt igen. Att organisera är ju trots allt ytterligare en av mina aspigheter.

Jag har redan påbörjat min väg mot ordning och reda. Synd att det inte också blev pengar denna fredag. För det skulle jag verkligen behöva nu. Pengar till en ny mobil, anpassad för mig. ”Men, du fixade väl mobilen!” tänker väl ni. Nej, det var ännu en förändring som hade skett. Den allra sista. Som dessutom gjort telefonen helt meningslös för mig. Samsung hade nämligen tagit bort funktionen att lägga till nya ord i sin nya uppdatering. En nödvändig funktion när man som jag använder xT9.

Förhoppningsvis leder detta till att min sambo inte kommer stressa mig med sånt här mer, utan låta mig sköta det i min takt och på mitt sätt?