Att göra vad vi kan med det vi har

 

I dag har jag en väl utvecklad förmåga att styra in på nya vägar med enbart mig själv vid ratten, i stället för att slösa mina värdefulla bränsledroppar på yttre hinder där jag inte har någon mandat. Så var det inte tidigare. Då lät jag andra människor och yttre omständigheter stå till svars för hur mitt liv såg ut. När livet inte fungerade berodde det på den uteblivna hjälpen och även om det till viss del var sant, var jag inte tvungen att låta allt raseras.

Om jag inte fick rätt stöd att reda ut en situation, slets hela tillvaron i bitar och jag naglade mig fast på bottenplattan, med ursäkten att skulden för min olycka låg utanför mig själv. Att jag aldrig fick chansen att göra något vettigt av livet för min egen skull, led jag inte av särskilt mycket när jag inte var ägaren av skulden. Så bekvämt.

Sedan jag tog över rodret och inte längre har någon annan att skylla ifrån mig på, är jag befriad från ångesten som gärna uppstår när något går på tok. Fungerar inte en metod, får jag välja en annan och med eget ansvar behöver jag inte vänta på tillstånd från någon annan. Så enkelt. Eller kanske inte.

”Förmågan att göra vad vi kan med det vi har, skapar de bästa förutsättningarna att lyckas!”

2 kommentarer på “Att göra vad vi kan med det vi har

  1. Det där med tusen tankar och funderingar känner jag väl igen. Prioritera vad som är viktigt – vad är nödvändigt – vad är kul – och allt som visst kunde vara intressant med jag måste släppa tankarna på det.

    Hjärnan går på högvarv men allt krockar eftersom inte trafikljuset fungerar.

    Jag det var cykelns fel att jag inte kunde lära mig cykla. Det var också gitarrens fel att jag inte kunde spela. Fel på mig kunde det väl inte vara?
    För då skulle ju de ”dumma” ha rätt – det är mig det är fel på…Fast personer ”vågade” jag som vanligt inte ens tänka att de gjorde fel. För de hade ju rätt i det de sa….

    Tusen tankar har blivit värre i takt med att jag vågar erkänna för mig själv att det är ok att bli ledsen över något – jag är inte sämre människa för det.
    Och när jag kan erkänna att ja, jag har lätt för att bli ledsen då kan jag lättare gå vidare….Då kan jag faktiskt göra fel ibland och ändock vara värd att älskas. och jag kan testa att göra en grej och var det inte kul så what jag måste inte göra det fler gånger.

    Numera finns mängder med färger – vilket gör livet mer fantastiskt och rikt, men också svårare. Det var enklare när allt kunde kategoriseras till svart eller vitt, rätt eller fel.

  2. Ja, livet var konstigt nog mycket lättare förr, trots att jag mådde mycket sämre. Å andra sidan hade jag kapat känslokanalen och behövde inte känna så mycket, utan var mer apatisk. Det var inte så mycket som spelade roll, utan det vara bara att anpassa sig.

    Nu känner jag och har drömmar, idéer och så vidare som kräver att få komma till uttryck och jag är medveten om detta. Då blir det mycket mer innanför knoppen. Ett riktigt kaos. På gott och ont, men i längden mest gott 🙂

Lämna ett svar till Maria Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s