Min pappa efter operation av tumören den 8 januari.
I slutet på december skrev jag ett inlägg om hur min 78-årige far fick vänta på operation, trots att han hade en växande tumör i ansiktet. Förutom rädslan att cancern skulle sprida sig, var han rädd för att förlora sitt enda friska öga. Mitt tidigare inlägg kan ni läsa här: https://aspergiana.wordpress.com/2014/12/26/det-har-ar-min-pappa/
Även om jag blev chockad över den spridning artikeln fick, var jag också tacksam över att så många personer stöttade oss genom att sprida vår berättelse och visa sympati. Att Gustaf Nilsson hörde av sig och skrev en bra artikel på Expressen GT, kändes också bra. Den kan ni läsa här: http://www.expressen.se/gt/lexgt/hans-tvingas-vanta—sa-vaxer-tumoren/ Jag tyckte att det var viktigt att sprida den här historien, eftersom han inte är den första personen som drabbas av hur sjukvården fungerar.
Det var alltså för fyra månader sedan som min far fick en plita i ansiktet, som fortsatte att växa. Utan att ta några prover (alltså ingen biopsi gjordes för att säkerställa diagnosen), diagnosticerades utväxten den 20/11 förra året som keratoakantom – lågrisktumör. Nedan kan ni se hur den har växt på drygt en månad.
-
- Taget den 17/11
-
- Taget den 4/12
-
- Taget den 26/12
Först den 8 januari 2015 fick han en tid för operation. Eftersom läkarna själva hade sagt att de inte kunde vara helt säkra på att det inte var en elakartad cancer, kunde inte heller min far känna sig lugn. Först efter operationen i januari, efter månader av väntan gjordes biopsin, som normalt ska ske vid första kontakterna med sjukvården. Operationen gick bra, men han fick åka hem och vänta på provsvaret.
I måndags fick han svaret i ett brev: ”Vi har gjort en mikroskopisk undersökning och sidorna ser bra ut, men vi måste gå djupare.” Han fick också en ny tid för operation den 17 februari. Det är drygt två veckor dit. Ska de operera bort en bit till, för att sedan finna att det har spridits ännu en bit?
Det som sjukvården trodde, skulle vara enkelt och inget att oroa sig för, visade sig vara mer än så trots allt. Förvånande? Nej!
Tankar utan avbrott 
Så fruktansvärt orättvist det måste kännas 😦
Hoppas det går bra för din far.Det är skandal att en äldre man som i alla år gjort rätt för sig ska behöva gå så länge innan han får någon hjälp som verkligen ger resultat.
Detta är symptomatiskt för svensk sjukvård – och de som är pensionärer eller arbetslösa = ”Tärande” för samhället, i.st.f ”närande”, får vänta längst…:( .Så jävligt är det. Nu hoppas jag verkligen att din pappa får den vård han behöver. Snarast.
Ciao’
Kao
Han väntat länge på svar nu efter senaste operationen, så det är hoppfullt. Tack, för omtanken 🙂
Det var ju skönt för pappsen. Och dej.
Ha det gott.
Kao
Jag hoppas så att det går bra för din far.Det är bedrövligt att det ska ta sådan lång tid.
Min pappa dog 1998…så det måste vara en felplacerad kommentar här.
😉
Kao
Det är för bedrövligt hur våra äldre behandlas .Det är tacken till en person som I många år gjort rätt för sig och tjänat samhället. Fy!
I Sverige tackar man inte människor längre. Ingen uppmuntran. Inget stöd. I stället ska man pressa ut allt bränsle ur så många människor som möjligt och den dagen det upphör, är bränslet slut och tanken den är förbrukad. Då är det skroten som gäller.
Skrämmande!
Reinfeldt har inte med detta att göra sjukvårdare en landstings kommunalt uppdrag Mig veterligen är Göteborg styrt av S + kombinationer. fortfarande är det inte cancer utan en tumör som växer lokalt Din far behöver ej oroa sig
Cancern hade gått mycket djupare p g a väntan och först flera månader efter andra operationen (den behövdes för att det större och djupare än de hade trott) kunde han vara säker på att det inte hade spridits mer. Nu är det dock lugnt. Inget att bekymra sig över längre.
Hur mycket pengar som kommuner och landsting får beror på vad som beslutas på regeringsnivå. Hur mycket pengar man har, spelar en avgörande roll för vilka besparingar man måste göra. Å andra sidan spelar det ingen roll om det är Sossarna eller Moderaterna som styr, för var och en som hamnar i en maktposition, är samma skrot och korn.