Onödiga kommentarer!

 

Som säkert många av er redan känner till startade projektet Julskatteuppdraget för ett tag sedan. I Karl-Bertil Jonssons anda vill de ta från de rika och ge åt de fattiga. En utmärkt idé när våra politiker som egentligen borde arbeta för en fungerande välfärd, i stället gör precis tvärtom. Även om regeringen påstår att de vill förbättra situationen för de utsatta, visar de tydligt att de ger lite med ena handen och tar desto mer med den andra. Det kan ni läsa mer om i inlägget ”Kapitalism eller en julklapp från regeringen?”.

Anledningen till det här inlägget är en konversation som en kille startade med Julskatteuppdraget på Twitter, där han menade på att grundarna för projektet är lata och giriga. Här kan ni läsa konversationen. Att starta en debatt kring hans påståenden är ganska onödigt för det är uppenbart att dessa personer inte på något vis är lata. De har lagt ner tid och energi på att starta och upprätthålla projektet. Något som de inte alls var tvungna att göra, men för att de vill offra den tiden på att ändra ett sjukt system. Det är mer än man kan säga om de som har mer än väl, men ändå inte vill lägga sin energi på sina medmänniskor. Om det inte handlar om att lägga sig i och försöka sabotera för andra förstås.

Jag känner fyra personer, inklusive mig själv, som har fått ett jobbskatteavdrag genom det här projektet. En fick 337 kronor och vi andra fick strax under 200 kronor. Det senare grundar sig på en inkomst på ca 23 000 kronor i månaden och det första på närmare 30 000 kronor i månaden. En snabb kalkyl visar att 75% kommer från låginkomsttagare, men bara 25% från personer med högre inkomst. Även om kalkylen inte är helt tillförlitlig då jag inte har uppgifter på alla givare, ger det ändå en indikation på hur det ser ut. Vem är det egentligen som är girig?

De ska ha beröm för sitt arbete, men precis som de själva säger skulle inte deras insats ens behövas. Det ska skötas på toppnivå!

Moa Björnson och Sara Wåglin gör en storartad insats för samhället och sina medmänniskor. Medan regeringen slår undan benen för de som befinner sig längst ner på samhällsstegen, ser de till att ta de stegen som de svaga inte längre orkar.

Jag ger Moa Björnson och Sara Wåglin fem guldhjärtan. goldwingheart

Vi får heller inte glömma att tacka Karl-Bertil Jonsson för sin fina insats 😉